Jorden är befolkad av fegisar
Titeln förklarar sig själv. Folk som begår fel som inte kan erkänna dem. Folk som begår brott, gör fel i trafiken, beter sig fel emot medmänniskor och en himla massa mer.
Många gånger handlar det om småsaker så som att man vet att man gjort fel innerst inne men man går till världens ände för att försöka bevisa att man är oskyldig. Jag ska inte påstå att jag är guds bästa på det men jag kan nog garantera att jag 9 gånger av 10 kört så ärligt som jag själv kunnat förklara. Sedan vet jag att jag på vägen har trampat folk på tårna genom att säga vad jag tycker, tänker och menar.
Att man inte ens kan möta människan ansikte till ansikte och säga vad det är som gäller är också något som jag djupt föraktar. Kompis till mig blev vid nyårstid dumpad via SMS, detta fenomen har även hänt mig. Och jag kräker på det. Vet inte vad som är värst att man blir dumpad via sms eller att människan i fråga är så pass respektslös emot en.
Ärlighet? Pytsan!
Nej istället så drar man till igen men denna gången ännu värre än första gången. Jag struntar i vad det handlar om bara man kör rakt om man sagt att det ska vara rakt och det utan hemligheter med tanke på att det begärts av mig!
Så vad är kontentan? Ska man vara 100% ärlig eller ska man bara ljuga arslet av sig? Jag vet inte längre vet bara att jag är jäkligt förbannad och ännu värre är att människan är likgiltig över att kasta ett förhållande (oavsett vad för förhållande från vänskap till kärlek) som varit bra och hållt sig länge rakt ner i tunnan för att man inte kan hålla löften?
Vet ni vad? Ni kan komma med hur många ursäkter för denna person som helst och snacka om att det kanske varit missförstånd, nej allt var klart och tydligt.
Bite my shiny metall as!
